Om afrikansk konst

Afrikansk konst är en vedertagen benämning på konsten i det Afrika söder om Sahara, på Tassiliplatån i sydöstra Algeriet.
Välbevarade klippmålningar som skildrar boskapshjordar och livfulla jaktscener, tillkomna för att främja jaktlyckan.
I Kalahariöknen i Sydösafrika har bushmännen utfört liknande djurmålningar ända in på 1800-talet. De ur konstsynpunkt intressantaste områdena finns i Västafrika, där en rikt varierad skulpturkonst dominerar. Här utvecklades från 1000-talet, först i staden Ife, sedan i det forna kungariket Benin, båda i Nigeria, en högstående skulpturkonst i terrakotta och brons.
I vanliga fall är det snidade, ofta mörkpolerade, träföremål som förknippas med konsten i det svarta Afrika. Dessa återfinns i ett brett jordbruksbälte från Västafrika utmed Guineabukten och Kongobäckenet till Tanzania i Östafrika. Denna konst har inte tillkommit i estetiskt syfte utan har en bestämd roll i det sociala och religiösa livet, ibland som en del i kulten. Den kan bestå av anfädersfigurer, idoler, som symboliserar förfädernas andliga kraft, av fetischer som har användbara övernaturliga krafter, av masker som har mänskliga eller djurlika drag och används i rituella danser eller av rena bruksföremål, en kam, ett nackstöd osv. Denna skulpturkonst är medvetet stiliserad, föenklad eller överdriven för att framhäva funktionen i det sammanhang där den skall verka. Europeerna betraktade länge dessa drag som primitiva, tills det tidiga 1900-talets avantgardekonstnärer. Picasso med flera upptäckte uttryckskraften i afrikanska konsten, som sedan dess varit eftertraktad bland europeiska samlare.
I de unga afrikanska staterna har under senare årtionden en ny nationell konst vuxit fram med drag av både europeisk modernism och afrikansk tradition. Många konstnärer har studerat i Europa och uppmärksammats där samt fått monumentala uppdrag i sina hemländer.