Om Keramik, Keramikprodukter, Porslin - tillverkare

Keramik, av grekiska keramos: krukmakarlera, är den sammanfattade benämningen på kärl och andra föremål av bränd lera. Ordet innefattar såväl enklare lergods med porös, ogenomskinlig massa (tegel, terrakotta, krukmakargods) som lergods med hårdbränd, ogenomskinlig massa (fajans, stengods, porslin) och lergods med hårdbränd, halvgenomskinlig massa (fältspatporslin, benporslin). Mer enkla lergods, som bränns vid lägre temperaturer, är porösa och vattensugande, medan högre temperaturer ger tätare gods med metallisk klang. De ämnen som finns i lermassan, fältspat och kvarts smälter då och tätar kärlets porer, s.k. sintring.

Lera bearbetas på flera olika sätt. Innan bearbetning påbörjas är det viktigt att tänka på att göra lera homogen d.v.s. arbeta bort de eventuella "fel" i lermassan genom bl.a. att knåda och bearbeta den med en lerkvarn. Redan homogen lera behöver inte knådas igen.

Keramikhistoria
Keramik fanns redan 6000 år f.Kr, i Främre Orienten. I Norden är det ertebollefolket, som visar upp den första keramiken. Kärlen är alltid formade för hand av pålagda lersträngar som sedan utslätats. Drejskivan var tidigt i användning i Främre Orienten och i medelhavsområdet, medan drejad keramik är okänd i Norden under förhistorisk tid. Redan omkring 3000 f.Kr kände man till konsten att glasera i Egypten och i Assyrien samt Babylonien användes senare glaserade reliefkakel som väggbeklädnad. I Grekland, under arkaisk och klassisk tid, skapades nya och eleganta kärltyper (amfora, krater, kylix) och en lackartad färg användes till målade bilder med figurala motiv, ofta mytologiska. Denna tradition dog ut under hellenistisk tid och ersattes i Rom av en reliefdekorerad, enfärgad keramik. I Kina var den keramiska konsten tidigt högt utvecklad, där skulpturen intar en betydelsefull plats. Som väntat blev Kinas keramiska produkter kända och innebar stor export till bl.a. Europa. Den mest exporterade keramiska produkten var det blå-vita porslinet. Den egyptisk-orientaliska fajanstraditionen övertogs av muslimerna, som pararellt med kineserna utgjorde de främsta keramikerna under medeltiden och fajans- och kakelproduktionen var betydande i Persien, senare även i Spanien. På 1300-talet nådde fajanskonsten Italien, där den fick namnet majolika, efter Mallorca. På 1500-talet nådde fajanskonsten Frankrike. På 1600-talet uppstår i Delft i Holland ett keramiskt centrum med blådekorerad vit fajans, efter kinesisk förebild, som främsta produkt. Vid många tillfällen gjordes försök att kopiera kinesernas porslinkonst i Florens, s.k. Mediciporslin, men först 1708-09 lyckades tyskarna von Tschirnhaus och Böttger avslöja dess hemlighet och tillverka fältspatporslin. Strax därefter etablerades Europas första porslinfabrik, detta i Meissen. Sedan dess har den keramiska kulturen spridits som en löpeld över hela Europa.

Sverige fick sin första fajansfabrik Rörstrand 1726, följd 1758 av Marieberg. Bägge hade en konstnärligt högtstående tillverkning.

Ordlista
Keramiker - kallas en person som tillverkar eller formger keramik.
Krumakeri - kallas en verksamhet som tillverkar föremål av lera. Krukmakare kallas den person som gör arbetet.
Fajans - är ett lergods med ogenomskinlig tennglasyr. Tennglasyr består av blyoxider, tennoxider, sand eller kvarts, krita och även fältspat.
Glasyr - är den glasliknande ytan på keramik.
Lergods - begreppet lergods betecknar material och föremål av lergodslera.
Terrakotta - är ett bränt, oglaserat, ogenomskinligt, rödbrunt lergods.
Vas - är ett prydnadslärl. Ex. kinesiska vaser.


Se även Kakel och Porslin.


Gå till branschen Keramik, Keramikprodukter, Porslin - tillverkare