Dansken Hans Christian & Ørsted var den förste att framställa aluminium - i oren form. Detta var år 1825, men den idag dominerande framställningsmetoden - elektrolytisk - genomfördes för första gången 1854 av Robert Bunsen. Aluminium är en silvrig och smidbar metall som räknas till de övriga metallerna – mitt emellan övergångsmetallerna och halvmetallerna – till exempel tenn och bly. Den har symbolen Al och har atomnumret 13. Aluminium framställs ur finkrossad bauxit som innehåller mellan 50-60 % aluminiumoxid. Aluminiumoxiden extraheras, renas och torkas för att sedan lösas upp och elektrolyseras vid hög temperatur, så kallad smältelektrolys, i en särskild ugn. Ren och smält aluminium samlas på ugnens botten, från vilken den tappas. Alternativt nyttjas en procedur under benämningen Hall- Héroult- processen. När man framställer aluminium utav aluminiumbråte (burkar för dryckesvaror, fäljar, karosser etc.) fordras endast 5 % av den energi som krävs för framställningen av aluminium ur bauxit. Återvinning av de färdiga materialen är ur energisynpunkt synnerligen ekonomiskt. Aluminium är verkligen ett modernt material: det är lätt, starkt, formbart och en god ledare för värme och elektricitet, icke-magnetisk, korrisionstålig och återvinningsbar. På grund av dess okuvliga kombination av lätthet och styrka används det mycket inom bil- och flygplansindustrin. Den har inte bara dessa utomordentligt viktiga fysikaliska egenskaper, utan är även en fröjd för ögat. Populära applikationer där utseende spelar stor roll är till exempel elektronik, mynt, byggnader, båtar och bilar. Inom industrin så används det oftast aluminiumlegeringar. Genom att forma aluminiumlegeringar så hittar man nya starkare och tåligare nivåer av material som kan vara till stor nytta inom flygindustrin. Aluminium formar gärna legeringar med många ämnen så som koppar, zink och magnesium. Idag är nästan alla metalliska föremål som refereras som ”aluminium” i själva verket aluminiumlegeringar (aluminiumfolie t.ex.). För mer info se aluminiumkomponenter.se